Sista natten med gänget

Efter Ministermötet så var det dags för FEST!

Lena hade bokat en resaturang på den gatan där vårt hotell låg.

Det var ett 20-tal gäster som vi har träffat under våra två veckor eller sådana som gärna velat träffa oss och som nu hade chansen. Det blev god mat igen, lite mer avslappnat och när vi hade tackat av oss själva och Lena, Akko och Tochi så var vi ett gäng som drog vidare till en pub och diskuterade och hade allmänt trevligt.

Eftersom vi har haft lite svårt för att komma ihåg alla japanska namn så har vi döpt om dem och i kväll kom frukostmannen, bokförläggarne, den försiktige advokaten, parlaments sekreteraren, sköldpaddskvinnan, studenterna, boköversättaren m.fl Jag kommer att göra ett avslutande blogginlägg med lite mat och annorlunda upplevelser men det får bli när jag kommer hem.

Lördag den 3 april så är hela denna resa slut!

Vi blev avvinkade av Lena på stationen och for ut till flygplatsen.

Där var det skönt att bli av med väskorna, TRODDE VI!

Det visade sig att jag, Barbro och Mats hade 11 kg för mycket tillsammans. Det blev till att försöka få med så mycket som möjligt i handbagaget.

Jag har en fundering på vem som var den skyldiga....den som hade mest problem var en kvinna från västkusten........

Till slut fixade vi det hela och så var vi på väg hem!!

När man kommit så här låångt så vill både kropp och hjärna bara hem, hem hem....

24 timmar senare checkade jag och Mia in på ett hotell på Arlanda. Underbart!

Ministermöte

Sista dagen i Tokyo, långfredag i Sverige, började tidigt.
Tanken var att vi skulle till en träningshall för suomo brottare. De bor i olika hus, varje team för sig. Där bor de och tränar de varje dag från klockan 8-10. Tyvärr så va det antagligen en speciell dag för det var ingen träning någon stans.
Att ta sig från ena sidan av stan till den andra tar tid och flera byten både med tunnelbana och ringled eller annat tåg. Utan Lena vet jag inte hur det hade funkat. Problemet är att japanerna är så dåliga på engelska. Det går inte att fråga vem som helst om vägen, inte ens i spärrarna på stationerna.

Vi kom av oss lite när ingen brottare var hemmma så vi funderade lite på vad vi skulle gör med vår dyrbara fria tid. Det slutade med att vi delade upp oss och Mats åkte till ett museum med Tochi och vi andra åkte till el staden. Ett hel stadsdel med affärer där vi kunde handlat precis vad som helst inom elektronik världen. Alla tillbehör, hemelektronik, mobiler allt vad man kan tänka sig från alla företag som man kan komma på.
Fikasugna är vi hela tiden så vi letade reda på ett ställe där vi kunde få kaffe. Det är inte helt lätt att hitta sådana i Japan.

Miljöminister mötet.
Hur i hela friden kommer det sig att vi, några naturskolelärare från Sverige har fått audiens i parlamentet i Japan?
Jo i Japan handlar allt om kontakter och nätverk. Alla byter visitkort så fort de stöter på en ny bekantskap. Som Lena skrev innan vi for från Sverige ”Ni måste ha 100 visitkort med er. Utan kort är man en nolla i Japan!” Jag som alltid tycker något om allt, tänkte: "Va sjutton ska jag med dom till? Verkar något överambitiöst. Det är inte jag att kuta runt med mig själv på kort och dela ut" ....men nu fattar jag!

Den här kontakten kommer sig av att Akko som är en student som jobbar idéelt för Lena har en pappa som är vän med en man som är bekant med Miljöministern! Och mittenmannen i kedjan var kanske skyldig Akkos pappa en tjänst och då upplyste han ministern om att vi var i Sverige och föreläster om lärande för ett hållbart samhälle, intresse fanns och kanske behövde han publicitet inför COP10 och vips så är vi inbjudna!!

Vi har diskuterat hela veckan hur vi skulle lägga upp besöket. Vi skrev ett öppet brev till premiärministern om våra upplevelser med de naturområden som vi besökt och som är hotade och tryckte på hur viktigt det är att bevara den biologiska mångfalden. Detta brev ska vi ta med oss och be miljöministern att överlämna det till primiärministern.
Så fick vi besked om att ministern ville ha frågor att besvara i förväg. Nya funderingar, formulera frågor och iväg med dem.
Så fick vi reda på att Naturcentrat i Keep fått en förfrågan från miljöministeriet om vårt besök där. De kollar upp oss med andra ord!

I torsdags skickade vi ett brev till Andreas Carlgren om vårt kommande besök hos hans kollega. Elfrida fick bli vår mellanhand. Och vi fick ett snabbt svar, det tog bara några timmar.

Lena skickade ett mail till den svenska ambassadören här i Tokyo för att informera om både brevet till Carlgren och brev och besök. Där fick vi också ett snabbt svar.
Så var det dags att svida upp sig och dra iväg genom stan igen.
Det fotograferades utanför ingången av oss själva. In i byggnaden genom vakt och grind. Kort med chip som registrerade oss och så var vi inne i väntrummet utanför ministerns rum.
Vi var mycket förvånade över hur enkelt vi hade kunnat tagit in både vapen och annat!
Så blev vi informerade om hur mötet skulle gå till.
Äntligen öppnades dörrarna och ministern stog där och tog i hand och hälsade oss välkomna. Ett antal jornalister var där med kameror och diktafon. Det fotograferades när vi hälsade och när vi överräckte vårt brev. Ut med jornalisterna och samtalet kunde börja.

Efter en halvtimma var det dags att utbyta presenter och jag överlämnade en stor lupp och pratade om att det var en annan svensk som för 250 år sedan besökte Japan för att studera växter och djur, Tunström, en av Carl von Linnés lärljungar. Jag gjorde en jämförelse med att han tittade och upptäckte de små tingen i naturen och hur viktigt det är, för att förstå de stora samanhangen och överlämnade luppen som en symbol för vårt besök.

Medan Lena tolkade så upptäckte jag att luppfönstret var lite kladdigt så jag tog min schal som jag hade om halsen och putsade av det och då skrattade både sekreterare och minister gott. Så ville han testa dén så vi tittade på en tidning tillsammans. Så fick vi en kasse med varsitt Cop10 kitt och en kasse med massor av material som skulle va svaren på våra frågor. Så var timmen ,som under veckan hade minskats till en halvtimma, slut och vi blev visade ut i väntrummet igen.
Vilken dag!

Födelsedag

Idag är det födelsedag. Vaknade i liggvagnen på nattåget från Sapporo till Tokyo av att Mia sjöng. Dessutom hade vi vår cupé som frukostmatsal så de andra kom vid åtta sjungande på "Ja må hon leva" Vi kom fram till stationen i östra Tokyo vid halv tio-tiden och åkte vidare till rätt sida om stan med tunnelbanan.
Efter lunch hade Mia en träff med en jornalist medan vi andra hade lite fritid dvs vilotid. Tröttheten börjar ta ut sin rätt. Ingen kan komma och säga att detta är en semestertripp. Jag har inte haft så få lediga timmar på två veckor som under den här resan. Men inte heller en sådan givande med jobbet någonsin!
Efter ett möte med en advokat grupp i eftemiddags åkte vi och tittade på de nyutslagna körsbärsträden. Körsbärsträdsfestivalen började idag samtidigt som det nya budgetåret börjar. Barnen i Japan har vårlov i två veckor just nu och hela verksamhetsåret tar sin början i april.
Det är tradition att samlas unde körsbärsrträd och festa kungligt under de här två veckorna.
Akko undrade om vi ville festa som japanerna gör och det tyckte mina kamrater lät som en bra idé. Å det tyckte jag också. Så det blev öl och snacks under de underbara träden tillsammans med en massa andra japaner.

Därefter tog Akko oss till en Japansk restaurang där vi åt en ny sorts meny som vi inte provat tidigare.

Vi fick in en massa svampsorter och annat grönt som vi kokte i soyamjölk på en gasplatta på bordet.

Fantastiskt gott! På slutet fick vi in ris, gräslök, sjögräs eller alger och ett ägg som Akko la i den överblivna soyamjölken som hon sedan blandade ihop till en jättegod risotto.

Efter daglig träning med att äta med pinnar så måste jag säga att jag blivit en fena på att äta små sakler som ris, gröna ärtor mm

Akkos surprise!

Det här blev en föedelsedag som jag inte kommr glömma förrän seniliteten har nått sin stora erövring av min hjärna!

Tio timmars tåg till Sapporo kräver både frukostlåda och lunchlåda.

Det är rena konstverken



Idag innehöll llunchlådan skaldjur av olika slag. Fantastiskt gott!

Mr Mikihiko Yamamoto tog hand om oss i tre dagar. Han jobbar på Tobetsu naturcenter.

Här förbereder vi brev till Primiärministern och den lokala borgmästaren. Vi har tagit på oss uppgiften att hjälpa till att rädda ur biologisk mångfalds perspektiv viktiga naturområden. Tidningar och tv har intervjuat och uppmärksammat att vi är här och det påstås att det har stor betydelse vad vi gör och hur vi uttalar oss om saker och ting.

Här bor vi på ett hotell som hat traditionell Japansk stil med bad på en sparat våning.
Vi har tvättat oss, badat bubbelpool och badat i en varm utomhuspool medan vi låg och tittade på fullmånen två sena kvällar i rad.

Ledig dag i Tokyo

På några långa tavlor kunde man genom att köpa en träplatta skriv önskningar och uppmaningar. Vi passade på att be en stilla bön för de två naturområdena vi besökt.

Vid ett besök i ett tempel hamnade vi bland fyra olika bröllop.

Spännande att se hur de betedde sig. Hysterisk pefektionism skulle jag vilja säga!

En del japanska ungdomar tillhör olika gruppper som alla har egen stil.

Efter en del letande och i trängsl av alla andra som var lika hungriga som vi hamnade vi till slut på denna ovanligt inredda restaurang. Massor av barnprylar och mini möbler åt vi en välsmakande lunch utan suchi. Alla vill så väl och bjuder oss på denna japanska rätt men rå fisk och inkokta grönsaker börjar bli lite tröttsamt eftersom vi får det både till lunch och middag!

En tvärgata vid vårt hotell




Första lediga dagen sedan vi började sätta våra ekologiska fotavtryck i Japan!
Det blev en dag full av intryck igen! Hjärnan börjar få svårt att sortera och reflektera.
Det får bli en sida med bilder som beskriver vår dag som började med att vi gick från hotellet klockan 10.30 och var tillbaka klockan 18.30!

Earth Hour

Grö Flagg och Earth Hour

Barnen letar upp Sverige på jordgloben!

Hur arbetar Håll Sverige Rent i Sverige?

De största barnen återupplevde förskolans skolgård! Alla gör v-tecken när de fotograferas!


Maskinerna och dess förare jobbar för fullt trots det är lördag!

Mannen som är motståndsgruppens ledare!


Ett mycket vackert träd som står i full blom1

Middag i japansk stil!

Återigen en fantastisk dag!!

Vi började med att åka till en privat skola som är förskola, grundskola och gymnasium.

Skolan ligger en och en halv timma från vårt hotell i Tokyo. Det betyder att vi åker både tunnelbana med byte, vanligt tåg och till sist taxi.

Skolan ligger i en liten stadsdel ute på halvön söder om Tokyo, alldeles nära havet. Vi tyckte att vi såg likheten med Vaxholm utanför Stockholm. Vi tror också att befolkningen kan likna Vaxholmsborna ekonomiskt och standarden på husen.

Skolan arbetar för Grön Flagg och vi började inomhus med att jag presenterade hur vi arbetar med GF och visade exempal från Östergårdsskolan som fick sin rapport godkänd för någon vecka sen. Det var både elever, lärare, föräldrar, rektor och chefen för företaget som äger skolan. Dessutom hade det kommit intresserade människor från samhället.
Därefter gick vi ut på skolgården och Mia och Robert höll en work-shop med övningar i matte och språk.
Det är intressant att studera barnen....de var oerhört blyga och osäkra när jag hälsade på dem och jag förstod att de hade övat på att säga sitt namn på engelska och att hälsa oss välkomna.

Dessa barnen var 11-12 år och varken de eller lärarna kan engelska, därför är det jättesvårt att kommunicera utan tolk. Som tur va så hade vi tre som kunde tolka idag. Det är väldigt tydligt att barn inte tar några egna intiativ i det här landet....knappt ens vid uppmaning. Mia sa att eleverna skulle ta tag i någon vuxen för att bilda mindre grupper. Barnen förstod först inte vad hon menade...sedan visste de inte hur de skulle bete sig....till slut blev det en cermoni med bugande och bockande i det oändliga så det som vanligtvis i Sverige tar 1 minut tog minst 5 minuter här.
Bugande och bockande.....konduktörerna på tågen vänder sig om så att de har ansiktet mot vagnens resenärer, buggar djup mot golvet två gånger innan de baklänges backar ut ur tågkupén...även om alla resenärerna sitter med ryggen mot dem!!!!

Efter skolan åkte vi vidare med tåg och kom till en annan ort som har en våtmark som är hotad av ett tågbolag.
Bakgrunden är att det "gröna" tågbolaget köpt upp mark med en 35 m djup dalgång med ett vattendrag och våtmark. Här finns det ett stort antal arter av trollsländor, grodor som behöver skyddas och andra hotade växter. Markägarna har anmält till kommunen att de behöver ha dalgången till att dumpa jord- och stenmassor från ett annat projekt men till grannarna runt omkring säger de att de ska bygga bostäder där. Det kommer att bli bostäder som får en vacker utsikt ut mot havet och vid fint väder kan man se Fuji över havsviken. Det blir inte några fattiglappar som kommer att kunna bo där!

Här i Japan finns inga miljögrupper eller aktivister...tror jag det, när jag ser hur handlingsförlamade tonåringarna i skolan är!!! Människorna verkar väldig kuvade.

De som driver miljöaktiviteter i Japan är advokaterna! Nu är det en grupp advokater som har stämt tågbolaget. Detta kan de bara arbeta med på sin fritid annars skulle de bli uteslutna ur advokatsamfundet...de blir både hotade och stämda ändå.

Det varr spännande att gå ner i dalen för det hade vi inte lov till....vi fick balansera på en smal remsa mark mellan två privata ägares mark, en stig som är kommunens för att landutmärkningen har gjorts lite slarvigt. Den sista biten ner gick vi i en trappa som vi inte hade lov att gå i och vi blev tillsagda att inte fotografera varken trappan eller när vi var ner i dalen för att det inte skall finnas några bevis på att vi varit där.

Det var som att komma till paradiset...Körsbärsträden blommade, jag tror det var en sorts magnolia som precis slagit ut och vi hörde näktergalen!

Vi hade träff med en jornalist och vi gjorde vårt bästa för att få honom att förstå vikten av att bevara dalgången. Efter att varit på flera av dessa hotade platser i Japan( och vi inser att det foinns många fler som är aktuella) så tycker vi det är skamligt att COOP10 konferensen skall hållas i Nagoya och det har vi också talat om vid alla tillfällen vi mött pressen.

Hela denna innehållsrika dag slutade med att vi efter en middag med ett 30-tal personer tände japanska lyktor och tillsammans gick hela den långa vägen förbi våtmarken i mörkret till stationen. det tog precis en timma, mellan 20.30 till 21.30! Det var svårt att säga farväl vid tåget till alla dessa fina männsikor som sätter mycket på spel i deras liv för denna vackra våtmarks skull! Jag kommer att påminnas om denna kväll varje år när jag släcker ner för Earth Hour!!

En märklig känsla

Jag ligger en dag efter när det gäller rapport om vad som gäller.

Igår kväll (läs Natt till kl.01.15) skrev och fixade jag med den presentation jag har haft idag på förmiddagen. Jag fick detaljerna klockan 21.00 igår kväll så det var bara att jobba på tills jag blev klar.

Nu är jag helt slut efter dagens övningar men om dem tänker jag skriva i morgon förmiddag. Vi har vår första lediga dag då.

Igår var det en märklig dag.

Vi åkte från Kyoto vid 9:00 tiden och visste att vi skulle till Japans parlament i Tokyo på eftermiddagen. Vi fick i uppdrag att skriva var sin mening till en valfri bild från vår turné i det här landet.

Tänk vad det kan va svårt att bara få säga en mening!

Nu tänker ni....."hur fixade hon det? Hon som pratar så mycket hela tiden?"

Jag kan meddela att det gick välkdigt bra....men det tog oss (fyra personer) 2,5 timmar att författa fyra meningar!!

Vi träffade parlamentariker som sitter i utbildningsutskotten i 1 timma och därefter blev vi inbjudna till en av de stora ministrarnas sekreterare. Där drack vi jouce, svarade snällt på frågor och ställde en del själva.

Numera ställer vi frågan till varandra..."Vilken del av Japan skall vi rädda idag?"

Lätt att bli lite kaxig när man får träffa fler betydande personer i ett främmande land under en vecka än vad man
får möjlighet att träffa hemma i Halmstad under ett helt år!

Jag är samma person med samma kompetens här som jag är i Halmstad...men här finns ingen Jante-lag.. eller vad det nu beror på.

Det är en fantastisk känsla att bli lyssnad på och det med en respektfullhet....måste förvara känslan i hjärtat även när jag kommer hem!

Man vet inte ens om kartan är upp eller ner

Idag har vi haft en ledig dag...dvs. vi har varit på marknad i Kyoto, ätit lunch på en typisk Japansk lunchrestaurang där vi kunde se hur vår mat till lagades...jag har äntligen lärt mig äta med pinnar....ni förstår hur mager jag är när jag kommer hem.... gjort ett studiebsök på en Naturskola vid ett Buddistiskt tempel...och i templet med tillhörande trädgår..

The salong med fantastikt god hemmagjord choklad sittande på golvet med kramp i benen som följd..

The serverad på traditionellt sätt

Hälsat på Budda..

..upplevt stillheten i templets trädgård...

...luktat på de nyutslagna körsbärsblommorna...

...beundrat körsbärsträden som står i knopp...

...och hälsat på två kära bekanta....

För övrigt har vi inte gjort någonting!!!

Miljöaktivister

Hej alla!

För de som inte har fått den sista informationen, så är jag i Japan med tre av mina naturskolekolleger.

Idag har vi varit miljöaktivisster.

På morgonen blev vi hämtade med bil och åkte genom Nagoya stad (2 miljoner invånare) till en stadsdel med ett naturområde som människor vill rädda från att bebyggas. De hade bjudit in tv och tidningsjornalister. Det stod folk utmed gatan och vinkade till oss i bilen när vi kom. Vi kände oss som Robert uttryckte det, "min tonårsdröm gick i uppfyllelse "rockartister för en dag"!"

Det regnade och vi hade med oss två män i vår bil som åkte ut med lågskor, kostym och slips. Den ena mannen som säkert var i 60 års åldern hade aldrig varit i riktig natur! Han hade varit i en skog som var nyplanterad en gång med jobbet!!!

Hur som, vi knallade runt i området med en massa japaner med paraply. Bambuskog, dammar, gamla risfält och ormbunks skog. Ett fint natur och kulturområde som låg inringat av höghus. Det var inte svårt att hitta anledningar till att uttala sig för att det skulle bevaras.

Lunchen blev vi bjudna på i gruppledarens hem tillsammans med några speciellt inbjudna. vi fick en suchi-låda med helt ekologisk mat odlad och tillagad av ett par som levde mycket enkelt och som presenterade sin mat med stolthet. En kvinna ställde sig plötsligt upp och sa att nu skulle vi sjunga en sång som hon precis hade skrivit...och hela tiden var kameramannen med och filmade.

Så blev klockan mycket och det gick i rasande fart in till Nagoya och ett universitet där vi skulle hålla föreläsningar om Hållbar utveckling, Grön Flagg och varför naturområdet skulle bevaras.

V hade fått en uppmaning om att det var lämpligt att svida om så det gjorde vi kvickt och lätt på toan. Finjumpern, lågskorna och kavaj! Koll på datorn och fit for fight på 15 minuter.

Det kom ca 70 personer..studenter, aktivister, professorer, advokater och annat löst folk.

Så plötsligt var tiden slut och vi fick bråttom till komunfullmäktige där vi skulle träffa politiker och vice borgmästaren allt för att visa att naturområdet bör bevaras. 3 minuter med borgmästaren....genomgång i salen om hur politiken är organiserad i 10 minuter,,så ut igen och kördes i ilfart till en restaurang där vi blev bjudna på middag....ups, tidsnöd igen...småspringa med packning till snabbtåget och iväg....jösses vilken dag...men så intressant!!! Nu välbehövlig sömn och ladda batterierna inför morgondagens upplevelser.

Dormermose och förskolebarn

Idag har vi inte haft några egna work-shops utan bara fått uppleva själva. Vi hälsade på i en förskola men ca 70 barn uppdelade på tre avdelningar med tre pedagoger i varje grupp. Alltså ungefär lika som hos oss. Vi kom utan att det visste om något så barnen blev lika spralliga som barn i Sverige blir när något konstigt händer.

Så fick vi en rundtur med bil till viktiga platser inom det här centrat KEEP som både innehåller universitet, naturskola, lägerskola och hotell.

Japansk hasselmus är hotad här så man bygger broar över en väg för att hjälpa den. Just idag byggdes en ny bro så vi var där och fick prata med en professor som forskat om hasselmmusen i 25 år! Dessutom var vi på ett museum om musen och där man också har forskningscentrat och tittade på två stycken. Den ena hade trillat ner i en skorsten så honom hade de döpt till "Tomten"

Jättesöta!