lördag 3 april 2010

Ministermöte


Sista dagen i Tokyo, långfredag i Sverige, började tidigt.
Tanken var att vi skulle till en träningshall för suomo brottare. De bor i olika hus, varje team för sig. Där bor de och tränar de varje dag från klockan 8-10. Tyvärr så va det antagligen en speciell dag för det var ingen träning någon stans.
Att ta sig från ena sidan av stan till den andra tar tid och flera byten både med tunnelbana och ringled eller annat tåg. Utan Lena vet jag inte hur det hade funkat. Problemet är att japanerna är så dåliga på engelska. Det går inte att fråga vem som helst om vägen, inte ens i spärrarna på stationerna.

Vi kom av oss lite när ingen brottare var hemmma så vi funderade lite på vad vi skulle gör med vår dyrbara fria tid. Det slutade med att vi delade upp oss och Mats åkte till ett museum med Tochi och vi andra åkte till el staden. Ett hel stadsdel med affärer där vi kunde handlat precis vad som helst inom elektronik världen. Alla tillbehör, hemelektronik, mobiler allt vad man kan tänka sig från alla företag som man kan komma på.
Fikasugna är vi hela tiden så vi letade reda på ett ställe där vi kunde få kaffe. Det är inte helt lätt att hitta sådana i Japan.



Miljöminister mötet.
Hur i hela friden kommer det sig att vi, några naturskolelärare från Sverige har fått audiens i parlamentet i Japan?
Jo i Japan handlar allt om kontakter och nätverk. Alla byter visitkort så fort de stöter på en ny bekantskap. Som Lena skrev innan vi for från Sverige ”Ni måste ha 100 visitkort med er. Utan kort är man en nolla i Japan!” Jag som alltid tycker något om allt, tänkte: "Va sjutton ska jag med dom till? Verkar något överambitiöst. Det är inte jag att kuta runt med mig själv på kort och dela ut" ....men nu fattar jag!



Den här kontakten kommer sig av att Akko som är en student som jobbar idéelt för Lena har en pappa som är vän med en man som är bekant med Miljöministern! Och mittenmannen i kedjan var kanske skyldig Akkos pappa en tjänst och då upplyste han ministern om att vi var i Sverige och föreläster om lärande för ett hållbart samhälle, intresse fanns och kanske behövde han publicitet inför COP10 och vips så är vi inbjudna!!


Vi har diskuterat hela veckan hur vi skulle lägga upp besöket. Vi skrev ett öppet brev till premiärministern om våra upplevelser med de naturområden som vi besökt och som är hotade och tryckte på hur viktigt det är att bevara den biologiska mångfalden. Detta brev ska vi ta med oss och be miljöministern att överlämna det till primiärministern.
Så fick vi besked om att ministern ville ha frågor att besvara i förväg. Nya funderingar, formulera frågor och iväg med dem.
Så fick vi reda på att Naturcentrat i Keep fått en förfrågan från miljöministeriet om vårt besök där. De kollar upp oss med andra ord!


I torsdags skickade vi ett brev till Andreas Carlgren om vårt kommande besök hos hans kollega. Elfrida fick bli vår mellanhand. Och vi fick ett snabbt svar, det tog bara några timmar.



Lena skickade ett mail till den svenska ambassadören här i Tokyo för att informera om både brevet till Carlgren och brev och besök. Där fick vi också ett snabbt svar.
Så var det dags att svida upp sig och dra iväg genom stan igen.
Det fotograferades utanför ingången av oss själva. In i byggnaden genom vakt och grind. Kort med chip som registrerade oss och så var vi inne i väntrummet utanför ministerns rum.
Vi var mycket förvånade över hur enkelt vi hade kunnat tagit in både vapen och annat!
Så blev vi informerade om hur mötet skulle gå till.
Äntligen öppnades dörrarna och ministern stog där och tog i hand och hälsade oss välkomna. Ett antal jornalister var där med kameror och diktafon. Det fotograferades när vi hälsade och när vi överräckte vårt brev. Ut med jornalisterna och samtalet kunde börja.



Efter en halvtimma var det dags att utbyta presenter och jag överlämnade en stor lupp och pratade om att det var en annan svensk som för 250 år sedan besökte Japan för att studera växter och djur, Tunström, en av Carl von Linnés lärljungar. Jag gjorde en jämförelse med att han tittade och upptäckte de små tingen i naturen och hur viktigt det är, för att förstå de stora samanhangen och överlämnade luppen som en symbol för vårt besök.





Medan Lena tolkade så upptäckte jag att luppfönstret var lite kladdigt så jag tog min schal som jag hade om halsen och putsade av det och då skrattade både sekreterare och minister gott. Så ville han testa dén så vi tittade på en tidning tillsammans. Så fick vi en kasse med varsitt Cop10 kitt och en kasse med massor av material som skulle va svaren på våra frågor. Så var timmen ,som under veckan hade minskats till en halvtimma, slut och vi blev visade ut i väntrummet igen.
Vilken dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar